Så här års är det växter med vackra blad som utgör min trädgård. Jag kan vandra runt och bara njuta av deras former och färger, hur de harmonierar med varandra. Ibland inser jag dock att en växt bara måste flyttas, att jag länge har sett den som ett svagt gnissel på sin växtplats. Men här hör jag inget oljud för tillfället, bara vackra toner av blågrönt, gulgrönt och vitvarigerat. Flikbladigt mot rundade, små blad mot stora. En knotig trädstam vid sidan av en stenbumling. Och alltid: gräs som svepande form.
När jag besöker en plantskola och letar efter små roliga träd tittar jag efter de som har "ful" stam, är krokiga eller snedväxta. De blir mycket intressantare att titta på och ger ofta en spännande intryck. Tänk på hur träden ser ut i japanska trädgårdar, som bonsaier. Att klippa och forma även större träd ger också roliga inslag i trädgården.