Dagsaktuellt tema: det som glömts i snö....

Tog en tur i trädgårdens snöslask med kameran. Soligt, takdropp, kvittrande småfåglar, galande tuppar. Nog kändes det riktigt vårigt. Men usch, så mycket som tinade fram. Sånt som man inte ser på hösten när det fortfarande är grönt i rabatter och planteringar, sånt som syns mer i skarp kontrast mot den vita snön. Även om det på avstånd mest ser skräpigt ut, kan en närbild förvandla det till något ganska så vackert. Ett foto med funderingar.

Slangar som förser lilla dammen, stora respektive lilla växthuset med vatten på sommaren.

En mer än gammal bänk, av almbrädor sågade från våra sjuka almar. Lite renovering skulle inte sitta fel, O.

Fågelbadet står visserligen ute året runt, men syns så mycket bättre nu när gräs och perenner är vissna.

Borta vid planteringshörnan hittade jag mycket smått och gott. Sådana där bra-att-ha-saker när växter i kruka behöver snabbvattnas eller få stå och dra sig med fötter i fukt.

Här har det visst blivit en del växter som fått övervintra. Månne de redan förmultnat också?

Andra stackare har gått drunkningsdöden till mötes. En rotbit av rosen ´Jens Munk´. Som tur (?) är, finns det fler kvar.

Tycker alltid, varje höst, att det är hyfsat undanstädat och ordnat inför vintern. Men titta vad som hittas, under planteringsbordet, när vårsolen avslöjar allt glömt och gömt!

Cement och zink, härliga material. Kan aldrig få nog! Glömda hinkar som står ute, utan att vara vända upp och ned, fryser gärna sönder i botten. Men då kan man ha växter i dem sedan istället. En stor härlig gräsrugge, ett litet prydnadsträd, en vällande, krypande perenn.

Anar jag något blått? En till kvarglömd pall? Det gick ju att sitta ute länge i höstas utan att behöva frysa. Och kvar ute blev den blå. Nyfärgad i somras.

Ett zinkfynd i bondens gamla slänghög, långt ute bland åkrarna, på en holme. Fynd, säger jag, skräp, sa nog han. Hemmagjord vattenkanna.

 En torkställning för tegelpannor, mycket bra att ha. Som klätterstöd åt en klematis viticella, till exempel.

Pleioblastus viridistriatus, gulstrimmig grenbambu, är en kinkfröken utav guds nåde. Vill ha näringsrik, fuktig men väldrenerad jord, soligt med middagsskugga. De ni! Försök att fixa det! Min står under ett stort gulvedsträd, Cladrastis kentukea, slåss med vanlig murgröna och två stora hostor. Torrt, halvskuggigt, dålig jord. Men lever!
Har visat den förr, då gulgrön och skön.

Snart kan fåglarna bada och dricka även här. Men först får den turkos ormen allt flytta på sig.

Nu är det slut. Hej hopp för idag! Kram till alla gamla och ni nya följare. Så glad över er alla!