Temat idag: överlevare. Mot alla odds.

Vissa ger visst aldrig upp! Trots att amaryllislökarna bara är nedstoppade i en plastpåse för vidare färd till kompostbyttan, hittade jag helt plötsligt en dag den här blomman. Mitt hjärta veknade och nu har lökarna fått jord runt sig igen.

Trots knappt tio år och drygt tio år i kruka, står de varje sommar och förgyller i min trädgård. Aldrig ny jord, vatten? Ja, ibland. Kanske en skvätt hönsgödselvatten om de har tur. Det är två små träd ur Acer palmatum Dissectum-gruppen, japanska flikbladiga lönnar, rödbladiga, ömtåliga i min zon III. Men enkla att härbärgera i kruka, som synes. Ned i mörk källare över vintern, så nära noll som möjligt. Så återuppstår de varje vår igen.

På friland? Nä, nä. Men i kruka, helt ok. Inomhus, i källaren, under vintern. Har jag tur, ses vi igen till våren. Har glömt vad den heter, minnet för växtnamn har också gått i ide.

Mörkt, torrt, kallt, blåsigt. Absolut fel för en Clematis ´Multi Blue´. Även om den lär ska klara sig till zon V och föredrar lätt skugga, vill den ändå inte överleva med sina fjolårsrankor här. Då blir det heller inga dubbla blommor på försommaren. Inte förrän jag har räknat ut den, vilket händer varje år, kommer det nya stänglar som hinner få några ljuvliga blommor. Sedan är det tillbaka på ruta Gå igen.

Hur många gånger har jag inte grävt upp och flyttat den här vallmon? På nya planteringsställena - inget liv. På det gamla - återuppståndelse. Det tar några få år, sedan är vallmofröken i full blom igen i sin första rabatt. Nu har jag gett mig. Fortsätt blomma där då, din envisa rackare!

20 levande kycklingar blev det av 24 ägg. Inte borde en höna kunna kläcka fram så många alldeles själv. Hon fick riktigt balansera där hon låg och ruvade. Och sedan blev det fullt schå för henne att värma dem alla till dess att de fick egna fjädrar.

Länge efter det att almsjukan tog den vackra, mer än 100-åriga hängalmen stod den kvar som klätterstöd för gullklematis och arvensisrosor. Så en höstdag 2010 ramlade den med ett brak. Den kunde välja på fyra olika vägar att lägga sig: bakåt över en stor magnolia kobus och hönshuset, åt höger på lilla växthuset och mitt fina gulvedsträd, åt vänster över många småträd och större buskar, framåt på utemöbeln som ändå var rank och skev. Den valde det sista alternativet. Tack!

Första närmre bekantskapen med vattensorken blev via mitt unga rödbladiga prydnadsäppelträd. Plötsligt en vårdag lutade hela trädet betänkligt och när jag försökte räta upp det, ramlade det omkull. Roten var i princip helt bortgnagd. Endast tre smala rottrådar återstod. Vad göra? Eftersom det var av Malussläktet gick det att klippa in det riktigt hårt, bort med det mesta av bladmassan. Jag planterade det i mager jord i en stor plastkruka och la grovt grus överst. Sedan fick det stå i skuggan bakom växthuset, i början med en plastpåse runt kronan, hela den sommaren och även nästa. jag höll jorden svagt fuktig. Vintervila i källaren. Och det tog sig! Fick nya rötter och kunde planteras ut igen. Men nu med "bur" av kycklingnät runt rotklumpen. Under tiden upplivningsförsöken pågick skaffade jag ett till likadant träd. I fall att... Så nu är de två kompisar sida vid sida med pioner under sig som träden gör allt för att skugga. Men då kommer häcksaxen! Och bävar gör träden.

Två riktiga överlevare är våra katter, köpta hos katträddarna Hitta Katten. Då var de kattungar med okänd bakgrund, lekte tillsammans och fick flytta hit tillsammans. Den ena, Miss Marschmallow här ovan, var en vildkattunge som har något fel på ryggen eller i hjärnan. Kan inte klättra, beter sig ganska så lustigt. Hon blev som drygt ettåring påkörd här utanför på grusvägen, dåliga odds. Men överlevde!

Den andra kattungen, Prinsessan Puss här nedan, var uppfödd i hemmiljö och van vid dammsugare, hund och människor.Hon och hennes tre syskon blev utslängda i regnet en höstnatt, endast runt 5 veckor gamla, på ett lerigt fält där de hittades morgonen efter. En unge försvann innan de kunde fångas, en dog och två kämpar överlevde. Vår Prinsessa är den ena. Hur kan man göra något sådant?

Den sista i dagens tema överlevare - mot alla odds - är min underbara man som står ut med mig och alla mina trädgårdsidéer. Som tur är bromsar han då och då när min "kreativitet" löper amok. Tack för att du orkar med mig, O!