Translate

torsdag 24 maj 2012

Champagnekväll i äppelhagen.

Varje vår då alla 17 äppelträd i hagen blommar, dricker O och jag champagne under dem. Vi tar med oss var sin korgstol och sitter sedan i kvällssolen under doftande äppelblom och ser på solnedgången som silar genom stammarna på några granar, fruktträd och en gammal oxel. Det är magiskt att sitta så. (Tyvärr brukar även myggen vilja vara med.)



De flesta är vinterfrukt; Bullerhus, Åkerö (7 st), Melonäpple, Alexanderäpple bl a. Mer än hundraåriga träd som vi aldrig beskär!!! De är så ljuvliga och stora och vackra och härliga.





Vissa njuter även utan champagne. Zappa.


Inspektion av älskat träd.

Ett av Åkeröträden har tappat sina stora, kraftfulla grenar ett efter ett. Nu återstår endast lite grenrufs längs med stammen, men ändå blommor trädet så mycket det går. Inte ger de upp så lätt, inte, de gamla kämparna. Och tur är det, för jag tycker att den är vacker i sin form trots allt.
Jag känner vördnad inför dess kämpande och livslust. Aldrig ge upp!


Så poppar korken iväg...


och jag tar lätta, trippande steg av bubblor och äppelblomsglädje. Livet är förunderligt och härligt!


Tänk, vad lite champagne kan göra för vårsprittet i benen.



Zappa undrar om vi inte ska gå tillbaka till huset snart. Han har tröttnat på oss. Vi sitter ju bara stilla och leker inte ens med en boll. Han längtar efter sina katter. Dom kan han i alla fall få fart på.


Så vi dricker ur den sista skvätten, nogsamt delad, tar korgstolen under armen, glaset i den andra handen och lämnar de blommande äppelträden för den här champagnekvällen. Nu dröjer det ett helt år till nästa gång, även om jag gärna smiter ner dit igen på dagarna så länge som det är blom kvar. Och snart kommer hästarna till hagen på bete.
Stigen tillbaka går genom den stora grinden, mellan olvonbuskage och vildvuxna kornellsnår. Ljuset förtrollar och förvandlar det som är vardagligt till något hemligt, skimrande. Att få leva så här, med naturen, både den odlade och den vilda. Glädjen är stark och det är lätt att gå hemåt.


Kvar i hagen blev en ensam champagnekork.


                                                        Törnrosa

11 kommentarer:

  1. Vilket underbart inlägg! Blir alldeles glad när jag läser det. Ett perfekt sätt att njuta av vardagen. Det är precis så det ska vara :-)
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Fint. Ett härligt sätt att njuta av äppelblommen på, kan japanerna fira körsbärsblom kan väl vi skåla för äppelblom! :-)

    SvaraRadera
  3. Underbart härligt inlägg... text och bild. Här växer gräset fritt under äppelträden och snart är det fyllt av midsommarnlomster humleblomstet och andra ängsbäxter. Tokvackert.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Det borde vara så, precis så, lite oftare här i livet! Så underbart och vackrare kan det inte bli och jag förstår att det spritter i båda benen!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  5. Konsten att njuta av livet:)
    Då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte klipper vårt äppelträd.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Vilket vacker inlägg, vackra träd och en underbar tradition. Den ska jag införa:-). Våra äppelträd är helt ljuvliga nu, tror aldrig de varit så översållade av blom. De är ca 70 år och oklippta.

    Ha det fint//Laila

    SvaraRadera
  7. Fin blogg, väldigt fina bilder! kommer snart igen och stör dig!


    kram/Wendela

    SvaraRadera
  8. Fina bilder! Nu är den vackraste tiden vi har. Mysigt att sitta under träden och dricka champagne. Kram Therese

    SvaraRadera
  9. Måste titta på inlägget en gång till... så fint:)

    SvaraRadera
  10. Champagne och träd...som poesi:)

    //Veronica

    SvaraRadera
  11. Vilket poetiskt inlägg, underbart! Inte är den väl så ensam den där korken heller, de från tidigare år har säkert väntat på den och nu ligger de där och skvallrar ihop :)

    SvaraRadera