Woodland, del II.

När nu det mesta i trädgården har blivit med höst, gulnat och tappat bladen, är det så roligt att ta fram sommarbilder igen. En ny tur bland lundväxter och deras värld, blir det.

Vy mot nyaste lundområdet.

Fagus sylvatica ´Stricta´

Fagus sylvatica, men resten av namnet kommer jag inte ihåg just nu.  

 Gulbarrig thuja, gulbladig Acer shirasawanum ´Aureum´ och en gul hosta. Bastmattan håller den värsta nordan stången på vintern eftersom det även står några magnolior här.

Rhododendron schlippenbachii i höstgult.

Astilbe chinensis pumila, dvärgastilbe. Den lilaröda blomman kommer sent på eftersommaren, är endast 12-15 cm hög och står länge i blom. Den tar långsamt allt större område i besittning och är som en skir marktäckare. Ett grönt spetstyg på en mörk jordyta.

 Det amerikanska hönsbäret, Cornus canadensis, breder ut sig alltmer. Under ormbunken och en liten magnolia, över torvblocken, ner på stigen. Den är bara drygt decimetern hög, blommar med vita, enkla högblad runt den egentliga blomman, som är grön. Det ser ut som om den har en vit stärkt skjortkrage på sig. Bladverket håller sig grönt stor del av året, vilket jag gillar. En riktigt bra marktäckare som inte är svår att hålla i schack.

En underbart vacker ormbunke som har kvar sina blad under vintern. Byter till ny skrud på våren. Om jag inte minns helt fel är det en Athyrium filix-femina.

Magnolia tripetala med sina jätteblad. Förstår att den kallas paraplymagnolia.

Magnolia stellata och Hosta ´Halcyon´.

Cercidiphyllum japonicum, katsura. Grenverket svävar som gröna vågor över den låga växtligheten.

De grågröna, stora bladen i bildens mitt är en Pulmonaria rubra  ´David Ward´, en vintergrön röd lungört som blommar tidigt på våren med scharlakansröda blommor. Gillar inte sol, vill ha en hel del fukt. Här i lundmiljön stortrivs den.

Euonymus planipes, körsbärsbenved, med en Tsuga canadensis, hemlock, nedanför och en Metasequoia glyptostroboides, kinesisk sekvoja, till vänster i bild. Den senare tappar sina ljust gröna barr till vintern, precis som lärken gör. Sekvojan är ett av mina älsklingsträd med sina skira barr och vackra stam. Jag planterade ännu en förra året och jag skulle kunna ha många fler, på olika ställen i trädgården. De är så otroligt fina.

 Körsbärsbenvedens frukter är verkligen speciella med starkt cerise mot de lika skarpt orange kläpparna. Betydligt mer iögonfallande än de små grönvita enkla blommorna på våren.

Magnolia stellata skuggar en Arisaema, kobrakalla. Tänk, att vara en liten putte och kunna krypa runt här nere, under bladen, bara en tvärhand stor. Vilket annat perspektiv man skulle ha då på sin trädgård.
Hej hopp!