Augusti. Ett skönt minne

nu när novembers dysterhet kletar på fönstren, droppar från avlövade träd och lerar in hela livet. Jag letar fram sommarbilder och försjunker i den varma, soliga känslan. Av den evigt pågående sommaren. Som det kändes då, mitt uppe i värme och solsken. Höst? Kyla? Snö? Kan det verkligen bli det igen? Kändes så avlägset, så helt omöjligt.

Då var det ännu sommar, men kvällarna börjar mörkna allt tidigare. För en gångs skull hinner vi äta middag i växthuset utan pannlampor. Nåja, stearinljus, lyktor och i mörkaste fall, en gammal kristallkrona, lyser upp så där lagom mycket. Och vi kan sitta långt fram på kvällen, med mat, prat och ett glas vin. Filtar och plädar finnes vid behov.

 

På vakt  vid ingången. En fluffig hortensia, lite limefärgad ljung, en rugge gräs.

Fuchsiorna stortrivs i den lite fuktiga och svala växthusluften på eftersommaren. Tror den här sorten heter ´Marschmallow´. Om inte annat, ser den i alla fall ut att heta det. Börjar få långa, knotiga grenar numera. Kanske ny kruka och ny jord till nästa år? Hmm... Som 15-års-present?

 

 

 

 På grillen ligger tjocka krav-entrecoter som lyxmat idag. Färska sojabönor med vitlök, olivolja och örtsalt till. Egna tomater och ruccola, en avocado att dela på. Vitlökssmör. Några rödbetsbitar från igår med chevre och pinjenötter. Inga större ovationer, alltså. (Förutom köttet.) Men gott, gott.

Värmen där inne fick de kalla fönsterglasen att imma igen.

Törnrosa