Grusgården tar äntligen form.

Efter att ha varit en liten klosterträdgård med låga buxbomshäckar runt triangel- och rombformade partier med rosor, dagliljor, irisar, liljor, fyra ´Palibini´-syrener på hög stam, gångar av marktegel, höstanemoner, en bänk med lejontassar längst bak övervuxen av klematis och rosor på armeringsnät och i mitten av trädgården en trätripod med en storblommig klematis på, kom vattensorken och förstörde min skatt. Sedan en kall vinter som tog de flesta av buxbomshäckarna och knäckte de rundade syrenkronorna, följt av en sommar med ogräsinvasion. Då gav jag upp. Grävde upp de kvarvarande växterna, flyttade bort bänken, tog vara på markteglet. Och sörjde min fina klosterträdgård. 

Därefter tog flera års träda vid med plasttäckning mot det värsta ogräsanfallet. Många planer och idéer har kommit och gått, men inte förrän 2012 bestämde jag mig. Här ska bli en grusgård med fullt av vajande gräs. 

Den hösten byggde min O. en ram runt ytan som skulle bli med grus. Avenbokshäcken som skyddar runt omkring klipptes ned en bit och jag längtade till nästa vår.

Våren 2013 kom och den stora förvandlingen började. Efter krattning och tilljämning av planen rullade vi ut en markduk för att hålla gruset på plats. Annars sväljer leran allt efter några år.

Så skulle gruset på. Ett helt lastbilsflak. Avtippat på gårdsplanen. Pust och stön. Vår Buster fick jobba. 

 

 Det såg ut som en helt omöjlig uppgift att få det utskottat när grushögarna tornade upp sig som små Kebnekajseberg framför oss. Men ut kom det. Och så småningom låg där en platt och fin grusgård.

  Men hela sommarsäsongen 2013 gick utan att jag kom igång med planeringen. Och till sist var det återigen en vinter på gång.

Vår och sommar kom och gick i år - ingen plantering i grusgården. Men så, den här sista veckan, när hösten hotar med rusk och nattfrost, fick jag fart på mig. Bar in gräsplantor, buxbomsklot och några rudbeckior till grusgården för att se hur jag ska göra.

 

Testade och placerade om i det oändliga. Insåg att fler ruggar med gräs måste till, även några riktigt högväxande ur Miscantusgruppen.

   Så i söndags köpte jag flera läckra gräsplantor, olika sorter, för halva priset när den lokala växtmarknaden hade höstrea. Som julafton i september.

 

Tillsammans med mina krukade buxbomsklot, ett antal gräsruggar som stått i olika arrangemang några somrar och två vita syrenträd blev det mycket att välja på då jag började placera ut växterna på nytt i grusgården.

Det såg lite naket ut, trots alla växter. Då kom jag att tänka på högen med cementplattor som blev över efter ett annat projekt. Skulle behövas en plattgång på allt gruset. Sagt och tänkt, fram med skottkärran och hämtade fem i taget. Prövade olika sätt att lägga dem.

 Till sist fick det bli en svag båge mot ena sidan. Går ju alltid att flyttas på igen om det behövs. Men...kom också på att två större stenar skulle vara jättefint till allt gräs och grus. Så nu ska jag på stenjakt hos grannbonden. 

  Bakom den tillfälliga sittbänken (har andra planer för den) undrar alla Hedemorahönor och tuppar vad jag egentligen håller på med. Själva har de en utmärkt plats där de kan sitta och studera mina underliga tilltag. En gammal harv.

 Och så här ser grusgården ut från hönsens sida. Ännu saknas två större stenbumlingar, inget är planterat och två stora, smala, ganska höga rektangulära krukor i rostigt järn ska beställas av en verkstad här i närheten. Sedan ska en annan sittplats ordnas, i trä, men det får bli till nästa år.

 Kanske blir det fortsättning-följer på det hela, här i bloggen.

 Hej hopp!