Translate

tisdag 7 februari 2012

Tisdagstemat blir: ändrat tema.

Hade tänkt mig helt annat tema idag, men de tunga molnen som ger ifrån sig lite snö ibland, fick mig att ändra till helt annat tema.
Ännu är våren här i Mälardalen långt borta, men drömma, det får man göra ändå.

Om buskpioner, stora och fluffiga och rosa och helt - överdådiga. En kinesisk raring som trotsat min stenhårda lera och de kalla vintrarna i många år nu. Visserligen står den utmed huset, men där är det torrt och dålig jord, hur än jag försöker vattna och jordförbättra.




Ibland hittar jag små fröplantor under eller i närheten av någon buskpion, ibland gror något av mina frösådder. De flesta har blivit lilarosa genom åren, den enda vita dog efter 10 år. Suck. Men jag är glad för mina lila rockii-varianter ur gruppen P. suffriticosa.


Äntligen, efter många år i skymundan, blommar fröplantan. Och den blev lila! Självklart, även denna. Här står den i utkanten av ett nyanlagt surjordsparti, 2008. Inte för att den är särskilt mycket större idag. Buskpioner hos mig är inga snabbväxare direkt.




Och så föll bladen. Årets blomning är över. Kort och intensivt, skirt och ljuvt. Men sen kommer frökapslarna, dekorativa och robusta. De står kvar desto längre, ända till nästa års blomning.


Det är med buskpioner som med dagliljor, riddarsporrar, stockrosor och fingerborgsblommor: de ska köpas i blom. Annars vet man aldrig vilken sort och färg det är. Som den här, som skulle vara gulgrön och dubbel. Dubbel blev den väl, men gulgrön? Ganska långt från uppgiven färg, tycker jag nog. Men den får vara kvar i rabatten i alla fall för bladverket är underbart i sin blågrön nyans.



Convallaria majalis ´Rosea´, rosa liljekonvalj. En raring i mitt woodland.


Magnolia liliiflora ´Ricki´


Euonymus cornutus var. quinquecornutus, kasperbenved.

Den allra sötaste lilla skira blomman på kasperbenveden får jag verkligen syna nära för att kunna njuta av. Så småningom, efter vårblomningen, kommer de kaspermössliknande fröställningarna och förgyller busken till sent ut på hösten. Liksom alla benvedsfröskapslar blir den illande ceriseröd med orange kläppar som tittar fram ur kapseln.

Krollilja, inte speciellt okänd.
Det lär ska ta 7 år från sådd till blomning. Därför strödde jag ut en mängd fröer då vi flyttade hit för drygt 20 år sedan. Fick av min mammas liljor, i både vitt och lilarosa. Nu blommar de lite här och var, och för varje år blir de fler. De flesta är rosalila, endast ett fåtal vita. Jag brukar försöka gräva upp fröplantorna ur gräsmattan för att kunna plantera dem på nya ställen, men oftast lyckas jag inte få upp hela löken. Den sitter så djupt ned i den hårda lerjorden.

Aj!

Nu är det slut. Tack för idag. Och hej hopp!

Jag är så himla dålig på det här: välkommen till alla nya följare! Borde ha sagts mycket tidigare, men kanske lär jag mig hur jag ska uppföra min blogg. Ni ska i alla fall veta, att jag är jätteglad för er!!!
Kram från Törnrosa.

5 kommentarer:

  1. Det var trevligt med lite flykt från verkligheten... Så fina dina trädpioner är - ja även de andra blommorna såklart. Den lille Kaspern är för söt och tål att tittas på.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder och växter. Det är lätt att förälska sig och vill-ha-listan blir lång. Häftigt att du slängde ut från när ni flyttade till huset och att krolliljan förökar sig mer och mer. Sju år...tålamod är trädgårdsmänniskans bästa vän!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  3. Buskpionerna ser så exklusiva ut. En enda rosa liljekonvalj har jag, och den vill inte föröka sig.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Otroligt fina bilder. LÄNGTAR till den varma säsongen!

    SvaraRadera
  5. Så fina blommor det var i Kaperbenveden! Vad glad jag blev att se dem, för jag köpte en liten stickling och var osäker på om det skulle bli något att ha. Nu vet jag vad jag väntar på:)

    SvaraRadera