Träd ramlar omkull,
Dammen växer igen, torkar ut. Vattenspegeln försvinner i minnenas dis.
Rådjuret är sedan länge borta. Kvar är endast ett oseende kranium med horn.
Almstubben står ännu några år som sittplats...
medan en pil redan blivit näringsvärd till nya träd.
En stege smälter mer och mer ihop med granstammen...
och antar succesivt samma färgtoner.
I torvblocken runt surjordspartierna finner allehanda växter en boplats och bryter långsamt ned blocken.
Marken stönar och rör sig, sätter sig, sjunker, makar äldste sonens ässja så att tegelstenarna suckar och ramlar ihop. Naturen vinner alltid över oss som försöker tämja den! Och i det är en skönhet att se.
Kramar från
Törnrosa
Fina bilder - vi jobbar och fixar och donar och strävar efter ordning, vår ordning. Naturen strävar också på sitt sätt efter sin ordning och reda. Trevligt att tänka på...
SvaraRaderaKram
Vilken fin berättelse om naturens förgänglighet, eller återuppståndelse, eller hur man nu ser det!
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben
Så vackert!
SvaraRaderaUnderbara bilder! Helt fantastiska färger. Det finns verkligen mycket vackert i naturen.
SvaraRaderaKram! Märit
Vackert med naturen! Börjar längta tills nästa helg nu.
SvaraRaderaKram Ulrika
Poetiskt och vackert:)
SvaraRaderaKram