Nya galenskaper.

Nu har jag gjort det. Igen. Handlat på mig mer än förnuftet säger ja till. Men det där ha-begäret, det är allt svårt att tas med. Och då blir det som följer:

Abies veitchii ´Rumburk´, en dvärgform av Fujigran funnen i en by på gränsen mellan Tyskland och Tjeckien. Härdig zon IV, förmodligen. Undrar just om "Rumburk"  har något att göra med min rostiga dito?

Picea omorika ´De Ruyter´. En underbar serbgran, lite "lockig" i utseendet.

En blivande "bonsai" i mitt woodlandsområde. Redan på gång, knotig och uppstammad. Vem kan motstå en sådan galenskap? (Ni vet svaret!) Det är en Chamaecyparis obtusa ´Graiciosa´, en japansk ädelcypress. Helt fantastiskt underbar med ljusgröna blad?/barr? hmm, ja vad det nu kallas. Genombruten spets, tyll, kanske? Asch, ni ser vad jag menar.

Pinus strobus ´Blue Shug´ är en lågväxande weymothtall, som gjord för att smekas. De riktigt blågröna barren är långa och mjuka bara man tar åt rätt håll. :) Om jag blev förförd? Gissa!

Sist, men inte - jo, minst, en gulbarrig dvärgtall, Pinus mugo ´Carsten Wintergold´, den allra raraste minitall man kan se. (Förlåt mina andra småttingtallar, ni är också jätterara. Jag bara skojade nyss.) Den ska planteras vid sidan om det gulbladiga löjtnanshjärtat, under ormhasseln och framför en minigran som ska vara gulbarrig på vår och sommar. (Men har slutat med det de sista åren, inte vet jag varför.)
Däremot ska den lilla gulbarriga tallen vara grön på sommaren och gul vinter och vår. Spännande.

Var jag var när galenskapen slog till? Jo, hos Per Bürger i Köping med STA. Det var en sån´ där "amatörkväll med procent". Och det måste ju utnyttjas, eller hur?! Hem kom även en Syringa vulgaris ´Katherine Havemeyer´, en lavendelblå fylld syren med rosa ton. Gammal fin sort. Ska stå som fjärde träd på vår stora gräsrundel framför huset. Två syrenträd, varav ett mycket gammalt vitblommandes, dog förra året och måste ersättas. Varav ett blir damen ovan, det andra är redan på plats och är en herre, ´Andenken an Ludwig Späth´, mörkt rödlila blommor. Det tredje satte vi för många år sedan, en ´Sensation´ i riktigt syrenlila med vit kant på varje liten blomma. Jättefin. Det sista trädet är nog lika gammalt som det vita var och rent syrenlila. Knotigt, härligt, vackert. Nu har den snart tre kompisar igen. Och rundeln symetrisk.

Hej hopp i galenskapens tecken!

                                                                      Törnrosa