Höstpromenad...

med Zappa. För ungefär två veckor sedan. Den här dagen var han en riktig linslus, kanske berodde det på att jag ropade på honom precis innan jag tog korten. Mestadels vill han absolut inte vara med på något foto utan vänder sig bort.

Ett gammalt hemman har endast ladugård och lada kvar, resten är borta. Nu äger militären hela området. Man kan fortfarande se husgrunden, den förfallna jordkällaren, en vildvuxen syrenberså och ett kämpande äppelträd. En bit upp efter vägen låg ett annat torp. Det fanns fortfarande kvar då vi flyttade hit från Stockholm för drygt 20 år sedan. Där hittade jag min första gammeldags ros, alban ´Minette´, en schersminbuske och doftande lila syrener. Nu finns bara rosbeståndet och två päronträd kvar. Allt annat har eldats upp.

Havreåkern vi passerar har inte gått att skörda i höst. Alldeles för blött och lerigt. Nu ligger allt ned och har börjat gro. Bra för de vilda djuren, tråkigt för bonden.

Här i området har militärerna från S1 sedan länge haft sina övningar. Ett plåtskjul minner om gångna tider.

Ett obrukbart elskåp,

en grop att gömma sig i när fienden kommer,

en skog att försvinna i.

Här har hackspettarna haft kalas. Både gröngöling och den kolsvarta spillkråkan. Snabbt tar de till flykten, skrikandes, när Zappa och jag kommer gåendes.

Nedlagt byte. Ett vildsvin, minsann. Eller???

Vi vänder tillbaka. Solen skiner starkare nu. Ännu har en del träd löven kvar, men det behövs bara en blåsig höstdag, så är allt borta.

En gammal plog solar sig och drömmer om gamla goda tider. Då minsann, var hösten härlig och lerig!

Zappa lunkar på hemåt. Nu ser vi vår tomt. Den ligger som en trädoas mitt i det platta odlingslandskapet.

Nästan hemma. Bara runt kröken där framme så kan vi gå in genom de lavendelblå grindarna.

Hemma igen. Och här i trädgården är det....sommar?!

Hej hopp!