De flesta får mellanlanda ett tag i lilla växthuset till dess att de fått lite färg på kinderna och inte är så känsliga.
Men en del blir nog aldrig igen vad de har varit. Glåmigheten viker inte.
Det spöket förföljer mig överallt i trädgården, ger mig ingen ro, bara stirrar anklagande på mig. Som om han vill säga mig något. Kanske gäller det skötseln av honom i vinter, kanske vill han bara ha uppmärksamhet sin sista tid i livet innan våren och solen tar honom till sig.
När jag sitter och vilar mig kommer han smygandes och hoppar upp bredvid mig på bänken.
Rensar jag i rabatterna är han genast där och glor intensivt.
Reser jag mig upp för att sträcka på mig och vila ryggen lite, är det redan någon i trädet som iakttar mig intensivt.
Utanför växthuset - någon ligger i hostakrukan.
Vid kökstrappen - vem ligger där, månne?
Nej, nu motar jag bort mina spöken med en vårblomma. En ungersk tandrot, Cardamine granduligera.
Och...en till! En rolig vitsippa som jag fått för länge sedan och inte har något namn på. Någon som vet?
Hej hopp!
Törnrosa
Vi andra vi har lik och spöken i garderoben. Du har uppenbarligen ett i trädgården ;-)
SvaraRaderaVilken underbar dag det har varit idag. Hoppas att du har fått tillfälle att njuta utan att vara allt för förföljd av spöket.
Ha det fint!
/Anna
Hihi vilket roligt inlägg, vitsippan är nog en Anemone nemorosa Monstruosa.
SvaraRaderaNu börjar det närma sig resan!
Kram Ulrika
Oj så vinterglåmiga dina växter ser ut men de repar sig snabbt. Men den uppnosiga förföljaren är då för söt.
SvaraRaderaKram
Det kanske är lilla spöket Labans kusin, spöket Läbban? Det ser i alla fall ut som ett snällt litet spöke som nog mest är sällskapssjuk:)
SvaraRadera:-) Tänk att ha en sån "stalker". Vitsippan är ju helt bedårande.
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Fin Vitsippa!
SvaraRaderaTrevlig helg
Mariana
Stalker var ordet! ;-D
SvaraRaderaVitsippan var verkligen fin! Förargligt när man tappar bort namn!
Kram/Märit
Huuh...det var mig en skum rackare som hänger dig i hälarna. Dom där håliga ögonen...uhhh!
SvaraRaderaKram och en riktigt trevlig helg,
Agneta
Haha, vilket gulligt spöke, men vilken envis en:) Härsligt för alla taniga grenar att komma ut o få lite sol, snart är de överfyllda av färska blad.//helen
SvaraRaderaHa ha vad roligt :-)) jag har ju mina små penseér som alltid lägger huvudet på sne o kikar uppfodrande på mig!
SvaraRaderaJag har nog den där sippan kan kolla upp namnet om ingen annan svarar på det.
KRAM från mig!
SÅ mycket vackert du visat i de senaste inläggen! En svavelpion! Mums! Det vill jag också ha. Spöket var kanske inte det vackraste man sett... men himla kul! :)
SvaraRaderaKramar!